Oj, vad tiden rusar iväg och man hinner inte blogga nu för tiden - eller så väljer jag nog att inte var ainne lika mkt på bloggen - tidstjuv som den är - men så himla roligt att läsa runt hos andra är det ju :o)

Det har hänt en massa saker. En av sakerna är att jag förförra helgen och denna helg var på Agilityinstruktörsutbildning A2 i Knivsta. Det har varit helt suverän bra helger vi haft. Gruppen med 7 deltagare och Camilla Brundin som kursledare. Det har varit mycket lärorikt och en hel del skratt.

Det är så nyttigt att prova att leda medan andra tittar på - för det är nog det värsta man kan utsätta sig för, vilket det var många av oss som kände. Man måste bara utsätta sig så att man lär sig. Sen att man har en hel del kvar att lära är ju bara att jobba vidare med. Vi hade bra diskussioner och Camilla är ju suveränt duktig att leda och berätta och prata agility. EN sak som jag bara måste prova mer är ..... vågar jag säga det ...... något man inte gör i Upplands Väsby och ngt man inte gör på ÖBK..... blinbyten. Det kändes riktigt häftigt och jag måste bara testa om det är ngt för Nixxa och mig. Eller kasnke t.o.m Naya och mig. Vi har vinter på oss att träna in dem :o) SK abli spännande.... men blir man lite hackad på kasnke.... då får jag ringa Charlotte från Uppl, Väsby så vi får stötta varandra, Hahaha!!!

Vi har hunnit ha DM och KM på klubben men jag misade då jag var på utbildningen. Men, men vi kommer igen nästa höst :o)

En bild på Nixxa när hon gnager på Immze...

Det känns bra att haft grund1 - kursen och det är ett härligt gäng jag har att kursa. Det känns extra bra för det är verkligen från grunden, ingen har kört agility någonsin tidigare, så man får tänka mycket på att vara grundlig och förklara varför. Vi har bara två tillfällen kvar och de frågar redan efter grund 2 i vår med mig - det känns riktigt bra :o) Ett gott betyg och en välbehövlig kick till att man är på rätt väg med deltagarna. Men det är ändå som i skolans värld, man känner inte att man riktigt räcker till alltid. Lite konflikter har det också varit, mellan två deltagare, men vad lärorikt. Tur jag har Yvonne att bolla idéer med - stackars henen fick ett lååååångts amtal från mig när hon var somsjukast. Men hon ställer alltid upp i vått och tort vår Yvonne :o) Vilken pärla hon är.

Det är TISDAG idag och jag njuter av mi ledighet. En långpomenad har jag och hundarna haft och jag funderar på att åka upp en sväng och träna lite också. Sen blir det att dra till Täby, efyter snöfallet i morse så insåg Mickis att hon inte hade ngn vinterjacka o vinterskor och Jonte kom hem med blöta strumpor då han hade hål i sulan - shopping,shopping

I kväll är det sedan gymnasieinfo för Jonte, min lillakille är verkligen stor snart - hanär ju faktiskt lika lång som morsan snart... Han har det tungt i skolan med "fel" kamrater och ngr mkt knasiga lärare. Vi ska ha möte med rektor och dem i nästa vecka - mamma Tina ä rladdad, stackars dem... men jag ä rinte nådig när det gäller mina barn i dagens läge. Jag har alldeles för länge alltid vänt och vridit och analyserat ochinte bara LYSSNAT på våar egna barn. Nu måste vi konfrontera på ett klokt men RAKT sätt.

Med Christophers mentor på gymnasiet hade vi möte med i förra veckan, tillsammans med studierektorn - en häftigtjej. Jag trodde hon hamnat fel, hur häftig som helst. Den lmentorn var i alla fall mkt osmidig och killarna hade sååååå tråkig attityd till läraren. Som de tuggade här hemma (vi fick även själv uppleva hur klumpig och osmidig och maktbegärlig mentorn var under några få ggr vi pratade med honom på telefon). Men då måste man som lärare titta på sitt eget förhållningsätt också och inte bara skylla på eleverna. Jag berättade hur vi kände det och hur det uppdagas hemma. Och nu har de en mycket bättre attityd och jag tror att mentorn också kasnke fick upp ögonen för grabbarna i Crilles klass på ett annat sätt. BEMÖTANDE ÄR SÅ J-V VIKTIGT.

Men usch vilken tung energi det tar som mamma att hela tiden behöva kämpa för att barnen sina ska VILJA gå till skolan.... Varför kan det inte bara vara lättare    men, men vi lär oss nog alla ngt av det i slutändan tror jag.

Nu ska jag nog ta lite mer kaffe och lite mer schweizernöt mmmmmm tur man kan trösta sig med lite godis :o)