Här är det lilla underverket. Så bedårande söt. Mitt lilla bekymmer är att hon har krok på svansen :o(

Men jag har inga som hellst erfarenheter av det så jag litar på uppfödarens ord :o) att den i och med att hon får päls attd et inte kommer att märkas så tydligt.

Hon var minst i kullen och lite liten för att se nån "fart", men visst var de igång och gnagade lite på varandra över nackarna, så det blir nog små monster :o) Fanns en till bedårande, utan vitt i ansiktet, med ett härligt stop, som bara var för underbar och hade rak svans, men som tyvärr var tingad ev.....

Nu ska vi kyla Nixxa igen :o(   

Har mina uppfödare på besök från Skåne. De knoppar i sin husvagn och vi ska sedan åka vidare till Karslstad för en tävlinsghelg.

Det är så härligt att se Nixxa bli såååå lycklig när hon träffar dem, hon slingrar sig som en ål och blir helt galengalen. Hon verkligen älskar sina två första människor i livet :o)

Det blir MYCKET hundprat och gott att dricka på kvällarna och vi har även varit i väg för att beskåna det lilla underverket som jag får ta hem om fyra veckor. En liten Shellrick´s tjej efter Eye Catcher. Jag hoppas att det kommer att bli en vild, liten tuff och gossig krabat.  De var fyra veckor ochlite vingliga så jags ka dit om två veckor igen för att se lite mer aktion....

Jaa, i denna nya blogg börjar jag med att känna hopplöshet och deppighet. Nixxa har hela dagen igår hoppat på tre ben. Efter att ha rejsat run, vilket hon gärna gör med polare, med sina släktingar från skåneland så hoppade hon plötsligt på tre ben. Vi hittade att hon var svullen på knölen på hasen. Jag ringde till veterinären som inte hade ngn tid och rådde mig att vila och att kyla det svullna området. Jag köpte en gelkylare på apoteket och har kylt varje halvtimme hela kvällen igår. Hon såg förfärlig ut och deppig och allmänt påverkad. T.o.m husse Hans kände att ngt var fel med henne. Men hon låg även och njöt av att bara få vara instängd i kompostgaller i en mjuk, ny och skön biabädd :o)

Idag tisdag så haltar hon inte, hoppar inte på tre ben utan ser ok ut i gen. Ringde ändå Albano och de rådde att kyla vidare och  vila och ev åka in på en akuttid om hon skulle få återfall. Jag klädde mig och tänkte "Här väntas inte, jag åker!" Hon var fortfarande svullen och vi ska tävla i fyra dagar... men då vi går ut i bilen så struttar hon på alla fyra och verkar inte alls vara påverkad av benet. Jag tar istället en kort kissvända efter vägkanten och hon kissar och bajjar och jag konstaterar att jag fortsätter kyla och att hon får ta det lugnt och ser om jag behöver åka i em eller i morgonbitti.

Min lilla skrutta som aldrig har varit sjuk eller haft ont ngnstans, nu vet jag hur man känner sig inför "trasiga" vovvar som man har planer på. Jag hars ett fram emot dessa fyra dagar i Karlstad och så kommer detta. Snacka om att jag kommer att "tänka om" gällande rejs före tävling :o)