Tråkigt väder och mörka eftermiddagar.... det manlever för nu är helgerna då man hinner vara ute då det är ljust.

I söndags var detridhuset och Nixxa och Naya fick lite utlopp för sin energi... Nixxa är lite frustrerad över att inte få köra, så när vi tog åttor och serpentiner vid en tunnel så sögs hon in somen dammsugare i den och kom lyckligt ut p andra sidan och ville ha en godis....hahahah.... undrar hur VIIIID ho kommer att bli när v börjar köra igen???? Men jag har Maries ord att tänka på så jag inte blir besviken...klart vi behöver träna in oss på varandra igen.... så sakta i backarna Tina....... men jag läääängtar så att å börja köra igen.... På torsdag 20.00 är det återbesök och jag hoppas att kortisonet har gjort sitt. Hon älskar sin hutt på kvällarna....

Det ska bli så kul att köra igång igen och det värsta är att jag är så inställd på det.... tänk om det blir annat svar??? Då blir jag nog chockad.

Nixxa gick upp i vikt då vi började simma ochslutade träna så vi gick ner på lightfoder, hon tappade och var nere på 7.3kg Nu har jag börjat blanda i hennes vanliga Hill´s igen och hon har fått tillbaka lite igen. T.o.m Naya har gått upp 1.5hg..så hela 3.65 kg väger hon. Båda damerna ska ställas den 14... undrar om vi blir utkastade snabbt båda gångerna... ja, ja vi får väl se....

Nu ska det sovas.......

Visst är det härligt att det är ljusare dagar nu...jag behöververkligen det för tt vara p gott humör. Jag älskar verkligen när det blir höst och man får ha ljus tända och det blir så mysigt, men nov, dec kan vara så lååånga och tråkiga. Äntligen har det blitt januari och våren hoppas jag kommer snart - optimistiskt - men nödvändigt :o)

Jag hade lite födelsedag i går 16 januari och blev hela 37 år....jisses snart är jag 40, trodde aldrig att jag kunde bli så gammal, men inte är det gammalt heller.... men tänk vad många saker som man gjorde för 10-20 år sedan - och så känns det som om man gjorde dem igår :o)  

Mycket har hänt sedan jag sist skrev. Tävlingen i Kista var en toppen-lång-helg. Den flöt på så bra och det var så himla roligt fast man var sjuklig. Tänk vad frisk man kan känna sig av agility - samt alla härliga människor runtomkring en, då kan man bara känna sig frisk.

Vi har enhärlig stab som kan organisera hur bra som helst: Yvonne, Kjell, Malin och Elisabeth ni är grymma på att hålla i allt. Och det är så himla enkelt och roligt att arbeta med sådana människor. + så många andra i klubben som det är sp himla roligt att jobba med. Tur att NI finns :o)

Jag var inte med sista dagen då jag behövde organisera mig inför arbetet på onsdag. Jag har nu både en år5 på 60% och en år2 på 40%, och så läsare jag till specialpedagog och blir klar till hösten-09, så lite splittrad känner man sig. Samt att dela två klasser med två andra personer och sedan få ihop det under veckan, jag känner mig mer hemma hos femmorna, men det är så spännande och ska bli så roligt att ha tvåor:o) bara man kommer in i alla rutiner... Tur man har härliga arbetskamrater :o) och en underbar chef.

Hur är det men lilla Nixxapixxa då ? Jo hon har nu gått på antiinflammatorisk medicin sedan slutet av dec och vi ska den 28 januari på återbesök till sjukgymnasten.. Vi simmar vidare och tränar vikter. Hon har inte lyft upp benet på LÄNGE nu "hålller tummarna"  och jag har faktiskt släppt henne efter vi har gått en stund då hon e varm och hon har fått rejsa lite. Det har gått bra att ha henne lös bland andra hundar också hon kör inte runt utan strosar bara som de andra. Annars vill hon ju gärna få igång ngn så hon kan bli jagad :o)

Nu vill jag bara ha henne frisk, det är så trist i ridhuset att inte vara med och köra kombinationer och banorna och det känns som om vi kommer att komma efter så himla mycket,,,, så mkt träning vi missat under flera månader :o(       

Naya är lika läcker som han alltid har varit. Tänderna är tappade, och hon har ett fint bett. Tänderna är lite stora så hennes huvud behöver nog växa till sig lite, hon ser ofta ut som en vampyr, men en underbart söt sådan :o)

Här håller hon mig sällskap på köksön då jag jobbar vid datorn. Hon tröttnade att titta ut genom fönstret, det hände inget, så hon somnade tillslut.

Tänk när vi släpper in dem på helgmorgnarna, då de krafsar på dörren, så kommer Nixxa ordentligt väluppfostrat och ställer sig brevid sängenkanten min och vill bli kliad och Naya flyger som en katapult upp i sängen, klättrar sig förbi husse Hans som håller andan och tvättar hela ansiktet på mig och när hon tycker att jag är tillräckligt ren så lägger hon sig vid min kudde nära, nära och jag njuuuuter av att ha henne så nära. Nixxa lägger sig på golver nedanför, ibland tar hon fotändan, men hopppar oftast ner snabbt.

Jag behöver träna mera extern belöning med Naya. Hon förväntar sig för mycket att få belöningen av mig. Men det är svårt att träna när man är själv. Har kört påsen men det märktes stor skillnad  då hon fick en skål att springa till. Tur att jag fick hjälp av Marianne och Malin i ridhuset i söndags till att få till den externa belöningen. Det tog inte så lång tid innan Naya fattade att hon skulle mot skålen, kul.... Hon är så rolig att köra och vill så mkt... men vi behöver träna hindersug och sjlvständighet. Hon frågar mig hela tiden vad hon ska göra, för och nackdelar såklart.

Vad jag inte är van med är att ha skällande hundar!!!!!!!!

Jag bryr mig aldrig om andra hundar som skäller, det stör mig inte, men när mina egna gör det blir jag tokig Grrrrrr.. Nixxa har börjat skälla som en galning när jag kör Naya och Naya skäller när jag kör Nixxa.... Behöver lösa det problemet. Har tagit in buren i ridhuset men de skäller ändå.

Jag är lite kluven då jag vill att Nixxa ska vara taggad. I Vämland var hon mkt skällig och då var hon även supertaggad, så kanske ska hon ska få skälla på, men då blir jag galen ?!?!?! Vad gör man????

I morgon har vi valpträff och på kvällen ridhusträning. Vi hade en valphörna förra söndag och det var toppenbra träning..... Nixxa fick köra åttor vid hinderstöd och serpentiner...... men det går lite för fort, men hon tycker att det är så himla roligt att vara bland alla hinder...så härligt att se henne....

Ska försöka få ner några rader. Jag är heldäckad och vet knapt vad det är för dag. Har legat med 40 graders feber i 1½dygn, längen sedan jag var så sjuk. Jag brukar kunna ha hög feber utan att bli så däckad. Idag är det bättre tack o lov, har bara varit nära på att svimma då mamma och jag skulle ut med hundarna, hon fick ta över och jag dåsade till på golvet..... nu känns det som om jag har knarkat klart och jag vill bara upp på benen igen...Jag är less på att vara sjuk och framförallt när jag är LEDIG, och så har vi stora tävling som jag inte har kunna gjort ett skit på hittills. I mor´n ska det sista förberedas och jag hoppas våga köra dit,,,,,, vill gärna att hundarna ska få träna lite också, det var ett tag sig...

I måndags var vi till Södra Djursjukhuset i ett par timmar. Vi träffade Sofie Gäfvert som är ortoped. Nixxas symtom visar inte på sheltihäl, knäluxation, eller något som kan beskrivas som ngn speciell diagnos.... Hon kunde inte luxera på senor eller andra leder som skulle tyda på något i den stilen. Hon skulle kunna ha en sheltihäl "på gång", (en ovanlig en) men att det är onödigt att gå in i en led och fixa den och sen visar det sig att det inte skulle vara det, så jag är tacksam över att vänta på ingrepp in i det sista, men det är ju ändå veterinärerna som säger vad hon behöver. Hon borde haft andra symtom och oftare hoppat på tre ben och även haltat, vilket hon inte gjort.

Vad ortopeden kände var en liten, liten svullnad i vänster bakbed som vi fick Metacam emot, som man även får med hundar med Spondylos. Nixxa har en ländkota, som blev röntgad, som ser lite annorluna ut och att det kan vara nerverna som går ner mot vänster bakben ibland kan få sig ett tryck, precis som när ngn av våra egna nerver spökar och man få ont  helt plötsligt och så går smärtan bort igen.

Nixxas symtom på att hon aldrig varit halt eller varit extra rädd om benet eller så kan visa på att det bara är en nerv som kommer ikläm pga svullnaden. Vi ska käka inflammationshämmande i 21 dgr och sedan återbesök hos Anna, sjukgymnast, för att se om svullnaden lagt sig och se om vi då kan börja uppta träningen igen :o) Vi ska ändå fortsätta rehaba med vikter och simning. Sofie och Anna samarbetar och skulle diskutera Nixxa och bilderna dagen efter vi hade varit där... hoppas det bara är en envis inflammation, men det låter också lite lustigt, eftersom hon har blivit trebet i svängar....ja, jag vet inte...jag vill bara att hon ska bli FRISK vi ska tävla i SOMMAR ju...... Vi måste ju komma i form.......

Nu hoppas jag att en natts sömn gör susen så att jag är fit for fight i morn och orkar åka in till Kistamässan.......

Jaha, då är vi i England och ska fira jul med Hans släkt. Hans bror och fru med två barn bor här en bit utanför London. Farmor är också med och DET är bara att bita ihop inför hennes alla jobbiga komentarer. T.o.m barnen blir less på henne för hon ska vara med och fixa, bry sig,  plocka upp allt, lägga sig i kommentera, och tycka och och och och...ja lite halvgalen kan man bli..... Men jag och Hans har lovat oss själva att låta henne hålla på så hon mår bra...  jag behöver inte bry mig och inte han hellet, men det är ju svårt att låta bli ibland när hon kommentarar ALLLLLT.... Hon är en pigg 80-åring och har hängt med oss i Londoncity hela dagen, det är bra för en  gammal dam i sina bästa 80.

 Det är svårt att ha lämnat hundarna i Dalarna, men jag vet attd e hard et hur bra som helst med syrran Matilda... men jag kan inte rå för att jags SAKNAR dem sååååååå, men Hans påpekade att han INTE kunde hålla med mig, men han har puffat i alla fall ,fast inte de har djur så inte är det bara djuren som gör honom allergisk... I wonder what ????

i morgon är det dop och sedan kanske lite mera shopping, jag har inte fått handlat ngt, bara barnen. Jag är lite sugen på att få ta med en palm hem, en palm som klarar klimatet hemma, men hur ska jag få hem den ???? ja, vi får se om jag hittar ngn större blomsteraffär....

Hittade ett par snygga stövlar som jag nog shoppar i morn, men måste prova dem först....

Nu piper Hans att jag måste vara trevlig såååå..

God jul alla

Kramkram

...men inte känner jag någon julestämning heller. Jag behöver snö för de känslorna...men men ledighet säger maninte nej till Men jag vet inteom det blir så mycket ledighet i jul. Först en vecka i London sen 4 dgr tävling och den 7:e börjar vi jobba, undrar om man är människa efter 4 dgr tävlingen???

Vi har haft luciamys på klubben, alla agilityälskare, med fika, gröt, skinkmacka och tipspromenad. Såååå mysigt att umgås även så :o) Eldsjälarna Elisabeth och Louise ordnade kalaset takotack. Naya fick vara med och socialiserade - hon gillar agilityfolket skarpt och kryper gärna upp i någons knä, så skönt att hon är framåt. Men lite läskigt blir det ibland då det blir lite väl mycket runt om henne, men hon är ju bara 6 månader på fredag, min lilla snutta.

Simmade Nixxa idag, hon gör det så bra, men gillar det inte alls...men hon biter ihop och blir såååååå toklycklig efter passet. När vi fönar pälsen då är hon helt galen hahaha.... Naya ligger bara på en tjock madrass och tittar på Nixxa, då. Normalt sett skulle hon ha hakat på och attackerat henne, men hon ser att det där måste Nixxa få utlopp för själv. Kloka små djur.

Vägde då lilla Nayabaja och hon har förtillfället stannat på 3.45kg som hon vägt nu i fyra veckor . SÅ vi får väl se om hon har tänkt att ta 0.5kg till och bli en 4kg klump, eller om hon tänker bli en liten loppa. Jaa, söt och pluttig och så svår att låta bli att gossa med, så får hon bli hur stor eller liten hon vill. Hon är helläcker att träna med och jag längtar sååååå till gräset på klubben så man kan åka upp när man vill. Ridhuset i söndags var andra passet för henne i ridhusmiljö. Hon var så taggad och vill INTE vänta på sin tur. Inte Nixxa heller , så nu har jag fått två bjäbbiga hundar som måste vänta i bilen för att inte göra alla skogstokig. Kanske en bur med filt kan göra dem tystare, ska prova nästa gång. Men jag har ju önskat detta, även med Nixxa = mer taggad....

Jag har kört två + två portar med Naya, och då vi nu skulle ta hinderstöd så tror hon att hon ska slingra sig igenom slalomportar, det såg riktigt roligt ut innan hon fatta att hon bara skulle igenom portarna, inte slalom. Hon studsar och snurrar och vill bara jobba, såååå kuuuulllll.... Måste komma ihåg att inte köra för länge med henne, så jag inte dödar hennes taggighet. Samt träna på starter, så jag inte får en tjuvstarthund :o)

Target har vi kört och det går bra, men jag vetinte vad jag vill ha ut av den???? Jag har funderingar men vill ha en clinic på running kontaktfält, eller vad det heter, och om mankan ha targeten med som en bit att trampa på men inte stana på...? ...?.... jaa, det far runt i min skalle hur jag vill ha det.......

Nu åker vi snart upp till Dalarna ochlämnar de små fyrbenat liven till systeryster. Skönt att veta attd et är till henne så jag kan släppa hundarna. Men helst hade jag ju velat haft dem med mig.... gud vad tid jag skulle ha haft med dem under lovet då... nu försvinner en hel j-v vecka. Och sedan är det Kistamässan. Jag som hade haft förhoppningar att få henne rumsren under jullovet...men men det får bli ett annat lov....

I mellandagarna ska Nixxa till en ortoped. Hoppas det hittar ngt så vi kan få besked. Nu har det gått 6 månadet sedan första trebentheten och inget vet vi än..... Alla tränar och kör kombinationer i ridhuset och vi kör bara själv, med Naya. Förra söndagen så körde jag cirkelträning med Nixxa och serpentiner, men det kan jag lika gärna göra på promenaderna. Men man vill ju liksom vara med i gänget.....

Lite förändringar på jobbsidan. Jag ska börja med en 2:a efter jul 40% och även ha kvar mina 5:or men bara på 60%. Det ska bli så spänande. Jag ska dela 2:an med en annan lärare och sedan är tanken att jag ska följa dessa elever ändå upp i femman. Så det ska bli spännande, men jag vet att det kommer att bli mycket dubbeljobb - föräldramöten, planeringar, samtal, elevgruppen, hembrev, mentorskap, skoldagböcker, you name it!!!  En anna tjej ska komma in i min 5:a tors-fre så jag tror ändå attd et kommer att bli toppenbra. Men att arbeta i stvå arbetslag kan ju blli lite kluvet ett tag. Men det är ju bara våren sen har jag bara en klass igen...... Mina gulliga 5:or blev så ledsna, jag kommer att sakna dem otroligt mycket när jag släpper dem efter våren. De är ett härligt gäng :o)

Igår var vi på återsbeök och träffade sjukgymnast Anna och Nixxas höger knä och ben är starkare än det var sist vi sågs. Rehab och simning har gjort susen på den biten - 12 veckors simning och styrka i koppel.Nu var det så att hon ändå inte kan fatta varför hon blir trebent emellanåt, vilket har varit sällan, men det har dock hänt en 2 ggr nu under rehaben. Anna kan inte luxera knät som man kan när det är en knäluxation, utan Nixxa var bara överrörlig sist, vilket nu är mkt mer stabilt. Musklerna sitter fint. Anna klämde vidare på Nixxas has och på knölen (som vi trodde var svullen och som vi kylde i somras då hon hoppade på tre ben första gången...) och hon ömmade igår och visade obehag när hon klämde och drog i den. Vilket då kan tyda på sheltihäl ???!!!???  De pratade om att Nixxa kan ha en mkt hög smärttröskel och visade inget obehag förra gången de "slet" i henne. Inte ens när hon var drågpåverkad sist. För sist då både vet och sjukgymn kände på "knölen" så visade hon inget obehag, så vi ska gå vidare till Södra djursjukhuset till en ortoped som jag blev informerad om var bra, som ska titta på hennes "hasknöl" och om det kan vara ev, sheltihäl. Anna tyckte ändå att även sheltihälen borde kunna gå att rucka mer med om det skulle vara sheltihäl, men Nixxas kropp menar hon är så stabil så hon kan inte rucka leder mm. Så Anna har bryderier över vad det kan vara och att hon blir trebent ibland. En op vill jag helst inte alls göra.... vill ha Nixxa hel som hon är, ett ingrepp är alltid ett ingrepp :o(Vi skulle iaf fortsätta med tyngder, åttor, serpentiner och simning tills nya rön fr ortoped kom. Eftersom vi inte varit hos någon riktig ortoped ännu utan det är bara tre veterinärer som har kikat på henne som sedan remiterade till sjukgymnasten som hoppades på att en rehab skulle räcka så blir det nu ortoped. Men skulle det nu bli op för ev sheltihäl, så känns det bra att Nixxa är så välmusklad efter rehabträning så hon snabbt kommer tillbaka igen. SÅ vår tävling i Kista kan jag ju glömma. Anna avrådde såklart vilket jag har full förståelse för... men kan det vara trist, tristare - tristas ibland..... JAG ÄR SÅ LESS !!!!!!   Framförallt då hon inte får ngn diagnos och då de inte hittar ngt. Röntgenplåtarna var hur fina som helst och de drar och sliter i henne och kan inte hitta något..... Ska man vara glad eller ledsen, ja det är the question ? ? ? Hittar ortopeden inget så visste de inte vad de skulle göra ??? Jaa, det är ju bara att gå vidare...Här en bild från våran härliga helg i Karlstad. Nixxa och jag hade några häftiga upplevelser där, som jag myyyyser av då jag kommer på dem eller ser bilder ifrån helgen..... Dit vill vi igen :o)Men här sitter hon efter näst sista loppet som vi fick gå av, då hon gjorde sig riktigt illa. Tur lillmatte kom så hon fick gosa lite, fast hon inte är ngn goshund ;o)Nixxa är så gossig och mysig nu så jag undrar om hon ska börja löpa om två månader. Sist hon löpte var i mars förra året, så det kan vara dags. Hon hoppar upp i soffan och sitter nära nära, det är såååå mysigt... Och så är hon ju världens bästa lekmamma och ligger på rygg och gnager lite på Naya, och så visar hon tänderna som Naya bara skrattar åt...och så får Naya gnaga lite på Nixxa. Skönt at mankan le åt de sakerna i allt elände........Heeeeeeelg sköööönt :o)

Jag älskar snö :o) Och mina vovsar verkar också göra det :o)

Men nu ligger jag däckad hemma i sängen med en döförkylning och migrän.

Jag har i helgen varit på kurs med jobbet. Det var en utbildning i ICDP - Vägledande samspel, vilket jag ser fra emot att få mer av. Kursen gav nog oss det vi redan hade på ett vis, men steg två och tre hoppas jag kommer att ge mer kött på benen. Annars hade vi såklart roligt tillsammans alla tokiga lärare och all frididspersonal, skolpsykologer och sköterska och så vår underbara rektor såklart. På kvällen hade vi olika tävlingar såklart och inte undra på att barnen oi skolan hetsar upp sig och blir osams, Oj oj oj vad heta vi var på rätt och fel hahahah.... men roligt hade vi.... Och sjöng gjorde vi så det var nog tur att v var ute i skogen hahahah.....

Jaa, man passar såklart på att gå ut med sina vovsar när det är ljust fast men är däckad. De är bara att ta lite "knark" och så är det bra för en stund...men innan vi knatade ut i den härliga snön så somnade vi om till 10.30 Nixxa på mina fötter och Naya delade kudde med mig i HUSSES SÄNG, åååå nu måste jag ju bädda rent..... Jag skulle bara lägga mig och vänta på att tabletten skulle börja hjälpa mitt huvud men vi somnade... men såååå myyysigt vi hade det mina loppor till hundar och jag.

Jaa Naya lär nog bli en liten loppa hon. 5 månader gammal och väger 3.3kg, vet inte hur hög hon är...men hon är ändå världens gulligaste Naya. Tänk att se ut som en valp hela livet.... jag som tycker valp är jobbigt.... men tuuur att hon mognar till i huvet tack och lov, vilket hon redan har gjort, det är så skönt....

Lilla Nixapixa simmade igår och vi är uppe i 30 min nu. På torsdag nästa vecka ska vi på återbesök,,,, det är nog enormt pirrigt tror jag när jag väl kommer dit,, jag har nog förträngt den biten och vant mig att bara gå oc gå och gå i koppel, och göra åttor och bakombyten på fotbolsplanen i minut och parti..... Jag hoppas verkligen vi slipper en op.

Här är lite härliga bilder på tussarna.

 "Hallå, nu kommer vi " "Jag först", "Nej jag, flytta dig...." "Ååååå..."

"Blir det bra så här" :o) 

 "...eller så här?"

"Jaa, har man suttit still en stund så måste man få utlopp för sina agregationer genom att trycka ner Naya i snön.... det var ju hennes fel...."

 "Ok, ok jag ger mig. Jag stoppar väl ner huvet själv då. Nöjd?"

 "Så, skynda dig å knäpp då, innan hon kommer...snabba på...."

"Nepp, nu går i alla fall JAG in, du är så taskig"

"Men kom igen då, ja skoja ju ba..."

"Näpp"

Kramkram och ha en trevlig advent ALLA !!!!

I fredags kom min mamma och min syster ner och stannade över helgen. De visste att jag skulle på utställning så det var bara att haka på, på lördag.

Nayas första lilla inoff, utställning. Det var trångt, varmt och drygt att vara där. Jag är INGEN utställningsmänniska och kommen nog inte att ställa Naya inomhus mer utan kommer att vänta till våren. Guuuud va TRÅÅÅÅNGT och folk beter sig som om de ägde kvadratmetrar...... grrrr.....

I alla fall så var det 9 sheltisar totalt med bara två tikar i 4-6 mån och ingen hanvalp. Naya blev BIR med ett hp och sedan BIG 3, så visst var jag nöjd. Kritiken löd:

Feminin tik under utveckling. Bra uttryck. Öronen inte riktigt ännu på plats. Bra hals, ben, tassar och bakdelens vinklar. Rör sig väl från sidan.

Så jag är jättenöjd.

Alla fluffar och kammar och klipper och klipper och vi satt i cafeterian och fikade och Naya fick både wienerbrödssmulor och annat gott på sig vackra päls...hihi.....

Ja, ja visst passar jag bättre på agilitybanan och det är dit jag längtar mest. Men ändå är det kul att få sin lilla pärla bedömd.

Hon var såååå duktig i ringen jag var helt impad. Efter Nixxas debuter i ringen där hon ängslas runt och inte alls vill vara där hon förtillfället befinner sig, usch det är äcklingt tycker hon, så var detta en helt annan grej att gå in i ringen med Naya, hon var döcool. och stod som ett ljus när vi skulle stå hon satte sig inte en endaste gång ???? Wow !!!

Syrran filmade debuten och vi hoppas att den kommer in på sidan så småningom:o)